rullstolspelle

I dag var stora dagen D!

I dag gick jag upp tidigt och satte på mig en fin skjorta, jag tog med mig ett par mackor och gav mig iväg.
Jag mötte upp Rasmus nere vid tunnelbanan, vi bor bara ett stenkast i från varandra.
Vi tog tuben till centralen där vi skulle på 09.14-tåget till Skövde.
Någon hade hoppat framför tåget i Flempan så det var massa förseningar i all tågtrafik.
På stora avgångstavlan stod det att tåget skulle gå 09.44 så vi tog en fika å satt i solen å bara njöt.

Stackars, stackars den personen som valt att avsluta sitt liv! Han eller hon måste verkligen ha mått så himla dåligt och samtidigt... Vilken egoistisk idiot som väljer att avsluta livet genom att kasta sig framför ett tåg som någon annan, helt okänd människa sitter och kör och sen dessutom ställa till problem för tusentals andra människor som lever i sina egna små bubblor fulla av glädje, sorg och allt annat som hör livet till.

Hur som helst... Vi fick inte komma med 09.44-tåget utan hänvisades till ett senare som vi nästan missade för dom böt spår precis innan det skulle gå, men till slut satt vi på vår plats och tåget sniglade sig ut ur stan.
Väl framme i Skövde bara 1.5 timma sena så var vi glada åt vår väl tilltagna marginal på 1 timma och 40 minuter.
Vi rusade upp genom stan för att hinna till vårat avtalade möte hos Advokaten för bouppteckningen efter min biologiska mors bortgång.
Med tankarna svävande om hur det skulle bli att få se min tvillingbror för första gången i medveten ålder så lyckades vi hitta till kontoret med 3 minuters marginal. Hissen var så liten att Rasmus inte fick plats tillsammans med mig i den så han stängde dörren sprang upp 2 trappor å tryckte på knappen, hissen tog sig nästan hela vägen upp, 3 decimeter innan våningsplan så fastnade jag på målsnöret. Jag var fast i hissen!
Hissreparatör ringdes in och nu fick vi förstå hur liten stan var... Han var där på 5 minuter och släppte ut mig ur hissen!

Nu var det dags.... Hälsade på advokaten, Bo i dörren på vägen in, blev visad till ett litet mötesrum. Där satt han, min tvillingbror...
Han sa :
- Hej Per!
Jag sa:
- Hej!

Allt kändes konstigt, en lite lustig känsla. Jag kände att jag ville prata med honom men några ord kom inte ut. Advokaten tog tag i mötet och började mala på om pengar och dyl som mötet skulle handla om.

En annan helt sjuk detalj i hela den här soppan är att min tvillingbror som jag aldrig lärt känna och min assistent sen 14 år tillbaka som jag känner hur bra som helst, det visade sig att dom två känner varandra! Dom har träffats massor av gånger utan att känna till deras gemensamma Pelle!

Mötet gick på en timma ungefär och det dividerades lite om ett hus som gått i arv och hur mycket som var mitt och så vidare.
När vi sen avslutade fick Mats, min tvillingbror väldigt bråttom, hans parkeringsbiljett hade visst gått ut. Rasmus frågade honom i farten om han var intresserad av att träffa mig någon dag och ta igen lite av ett tappat brödraskap. Han sa då att det ville han gärna men först ville han att arvsfrågorna skulle redas ut. Kanske ingen dum idé. Lättare att umgås då när man man rett ut alla tänkbara pengarbråk.

Nu sitter jag på tåget på väg mot Stockholm igen, tankarna har riktats om mot kvällen... I kväll blir det fryshuset. Kul!
Jenny (min gamla skolkompis) Som aldrig ringt mig tidigare ringde mig i dag och ville kolla om jag skulle på dansen i kväll, ska bli kul att träffa henne!
Nu måste jag gå och kissa!
Hörs sen!
Puss