Bryssel
Bättre sent än aldrig brukar man ju säga. Så också nu.
För en dryg månad sedan var jag i Belgiens huvudstad Bryssel
på uppdrag åt JAG. Som representant för JAG och ENIL
(European Network of Independent Living) närvarade jag med mina
två assistenter Rasmus och John på den internationella seminariet
Funding Exclusion While Promoting Inclusion om hur EU-pengar som
vikts åt att hitta alternativ till institutioner för personer med funktions-
nedsättningar istället används till att renovera institutioner och ibland
t.o.m. öppna nya.
Seminariet var på engelska, men det var inga problem eftersom mina
assistenter antecknade vad som sades, så att jag sedan hemma i
Sverige kunde fullborda mitt uppdrag ocg skriva en artikel om resan
och seminariet för JAG:s räkning.
Jag åker så ofta jag kan ut på resor, både privat och med jobbet
och även om det är kul att jobba, så känns det skönt att också få
lite fritid mellan alla möten, seminarier o.s.v. Som tur ät fick jag
chans rulla genom Bryssels stadskärna och njuta av ett myller av
restauranger, vackra gamla byggnader, butiker, torg, gränder,
Manneken Pis (förstås) och vattenpipa (som jag är ett stort fan av!).
Så här följer ett axplock av alla foton jag tog under min tid i Bryssel:
Resan dit var något utöver det vanliga. På Bromma blev vi varse att vårt
plan inte kunnat landa pga låga moln, utan istället flugit vidare och landat
på Arlanda. Detta innebar en rejäl försening och vi blev endast kompenserade
med varsin lunchkupong à 80:-, trots att Dagens Lunch kostade 95:-. Snålt!
När vi sedan skulle borda ersättningsplanet fick vi veta att planet hade 3 platser
för lite. "Ni skojar", tänkte jag, men så ropade de ut i högtalarna att de 3 som
kunde tänka sig att åka till Arlanda och flyga därifrån istället skulle bli kompenserade
med 250 Euro per skalle. "Nice", tänkte vi och anmälde oss som frivilliga.
Dessvärre kunde Arlanda inte erbjuda mig hjälp att komma på flyget, så
vi fick bli kvar på Bromma och kom sedan på det försenade planet med
hjälp av en hissförsedd, gul lastbil - hur smidigt som helst!
På flygplatsen i Bryssel blev vi mötta av en ledsagare, som guidade oss
till tågplattformen. Där kom jag ombord på tåget med hjälp av en ramp,
som ledsagaren rullade fram. Så skönt att komma till ett annat land
och se att det fungerar även för mig!
Jag och Rasmus på tåget från flygplatsen till Brussels North-stationen.
Det gick snabbt - bara 11 minuter tog det att ta sig in till city. Kanon!
Från plattformen på Brussels North blev vi guidade genom mystiska,
underjordiska tunnlar innan vi till slut såg dagens ljus...
Första kvällen blev det fisk till middag, på en mysig uteservering på en
av gamla stans alla trånga, underbara, turisttäta gator.
Efter middagen vandrade vi vidare och hamnade på ett undangömt arabhak
där Bryssels arabiska expats spelade kort och rökte vattenpipa.
"When in Rome" tänkte jag och beställde in en egen vattenpipa!
Hotellfrukost innan det viktiga seminariet, som höll på hela dagen!
Innan man gick in i seminariesalen blev man tilldelad varsin namnetikett.
Som ni ser stavade de mitt namn rätt, till skillnad från Rasmus,
som fick heta Nixon istället för Nilsson, ha ha!
Under pauserna gick alla ut och tog en kopp kaffe/te eller rökte.
Jag tog mig en kopp te och träffade den gamla bekantingen Kasia Jurczak
från Polen. Jag träffade Kasia i höstas på JAG, när hon var på Stockholms-
besök, bl.a. för att få veta mer om JAG, som ses som ett föredöme
för andra handikapporganisationer ute i Europa.
Jag på ett fantastiskt vackert torg, inramat av byggnader från 1600-talet.
Jag framför Manneken Pis, Bryssels mest kända landmärke.
Andra och sista kvällen gick vi ut på stan och åt en sen middag på en
italiensk restaurang. Sedan gick jag hem och la mig i mitt rymliga rum
på Thon Hotel, nära Brussels North-stationen. Tillgängligt och bra!
Flyget hem gick smärtfritt, utan förseningar. Kan absolut rekommendera
Bryssel som turiststad! En hel del kurviga gränder och kullersten, men
man tar sig fram utan större bekymmer!
Nu måste jag dra till jobbet och prata med Finn, vi hörs snart igen!
Puss & Kram.
För en dryg månad sedan var jag i Belgiens huvudstad Bryssel
på uppdrag åt JAG. Som representant för JAG och ENIL
(European Network of Independent Living) närvarade jag med mina
två assistenter Rasmus och John på den internationella seminariet
Funding Exclusion While Promoting Inclusion om hur EU-pengar som
vikts åt att hitta alternativ till institutioner för personer med funktions-
nedsättningar istället används till att renovera institutioner och ibland
t.o.m. öppna nya.
Seminariet var på engelska, men det var inga problem eftersom mina
assistenter antecknade vad som sades, så att jag sedan hemma i
Sverige kunde fullborda mitt uppdrag ocg skriva en artikel om resan
och seminariet för JAG:s räkning.
Jag åker så ofta jag kan ut på resor, både privat och med jobbet
och även om det är kul att jobba, så känns det skönt att också få
lite fritid mellan alla möten, seminarier o.s.v. Som tur ät fick jag
chans rulla genom Bryssels stadskärna och njuta av ett myller av
restauranger, vackra gamla byggnader, butiker, torg, gränder,
Manneken Pis (förstås) och vattenpipa (som jag är ett stort fan av!).
Så här följer ett axplock av alla foton jag tog under min tid i Bryssel:
Resan dit var något utöver det vanliga. På Bromma blev vi varse att vårt
plan inte kunnat landa pga låga moln, utan istället flugit vidare och landat
på Arlanda. Detta innebar en rejäl försening och vi blev endast kompenserade
med varsin lunchkupong à 80:-, trots att Dagens Lunch kostade 95:-. Snålt!
När vi sedan skulle borda ersättningsplanet fick vi veta att planet hade 3 platser
för lite. "Ni skojar", tänkte jag, men så ropade de ut i högtalarna att de 3 som
kunde tänka sig att åka till Arlanda och flyga därifrån istället skulle bli kompenserade
med 250 Euro per skalle. "Nice", tänkte vi och anmälde oss som frivilliga.
Dessvärre kunde Arlanda inte erbjuda mig hjälp att komma på flyget, så
vi fick bli kvar på Bromma och kom sedan på det försenade planet med
hjälp av en hissförsedd, gul lastbil - hur smidigt som helst!
På flygplatsen i Bryssel blev vi mötta av en ledsagare, som guidade oss
till tågplattformen. Där kom jag ombord på tåget med hjälp av en ramp,
som ledsagaren rullade fram. Så skönt att komma till ett annat land
och se att det fungerar även för mig!
Jag och Rasmus på tåget från flygplatsen till Brussels North-stationen.
Det gick snabbt - bara 11 minuter tog det att ta sig in till city. Kanon!
Från plattformen på Brussels North blev vi guidade genom mystiska,
underjordiska tunnlar innan vi till slut såg dagens ljus...
Första kvällen blev det fisk till middag, på en mysig uteservering på en
av gamla stans alla trånga, underbara, turisttäta gator.
Efter middagen vandrade vi vidare och hamnade på ett undangömt arabhak
där Bryssels arabiska expats spelade kort och rökte vattenpipa.
"When in Rome" tänkte jag och beställde in en egen vattenpipa!
Hotellfrukost innan det viktiga seminariet, som höll på hela dagen!
Innan man gick in i seminariesalen blev man tilldelad varsin namnetikett.
Som ni ser stavade de mitt namn rätt, till skillnad från Rasmus,
som fick heta Nixon istället för Nilsson, ha ha!
Under pauserna gick alla ut och tog en kopp kaffe/te eller rökte.
Jag tog mig en kopp te och träffade den gamla bekantingen Kasia Jurczak
från Polen. Jag träffade Kasia i höstas på JAG, när hon var på Stockholms-
besök, bl.a. för att få veta mer om JAG, som ses som ett föredöme
för andra handikapporganisationer ute i Europa.
Jag på ett fantastiskt vackert torg, inramat av byggnader från 1600-talet.
Jag framför Manneken Pis, Bryssels mest kända landmärke.
Andra och sista kvällen gick vi ut på stan och åt en sen middag på en
italiensk restaurang. Sedan gick jag hem och la mig i mitt rymliga rum
på Thon Hotel, nära Brussels North-stationen. Tillgängligt och bra!
Flyget hem gick smärtfritt, utan förseningar. Kan absolut rekommendera
Bryssel som turiststad! En hel del kurviga gränder och kullersten, men
man tar sig fram utan större bekymmer!
Nu måste jag dra till jobbet och prata med Finn, vi hörs snart igen!
Puss & Kram.
Kändis-Emma!
För en vecka sedan var min tjej Emma med i Vimmerby Tidning
med anledning av hennes segdragna kamp för att få sin bostad
i Hultsfred handikappanpassad. Efter mycket om och men
fick Emma rätt och de lokala journalisterna kom på besök.
Undertecknad råkade bli omnämnd av bara farten, vilket känns bra!
Om två veckor ska jag dit igen!
